(Ursprungligen publicerad hos internetworld.se)

Det är december och jag kan inte låta bli att blicka tillbaka på året som gått. 2014 som internetår. Webbår. Numera gör de stora webbaktörerna egna sammanfattningar. Twitter, Facebook, YouTube, Tumblr och Spotify har alla en egen “Year in review”.

På min webbhimmel skiner en stjärna starkare än alla andra: podcasten Serial (#serialpodcast som hashtag). Världens numera mest spelade podcast i iTunes med långt över fem miljoner spelningar. Serial, för er som mot all förmodan inte redan hört talas om den, är en amerikansk podcastserie i vilken journalisten Sarah Koenig utreder ett gammalt mordfall från 1999. En tonårsflicka bosatt i en förort till Baltimore mördas efter skolan och hennes före detta pojkvän döms till livstids fängelse plus 30 år för mordet efter att ha blivit angiven av en bekant.

Läs mer: Brottspodd krossar Itunesrekord

När Sarah Koenig först fick höra talas om fallet kände hon direkt att det var något som inte stämde. Är den dömde Adnan Syed verkligen skyldig? Avsnitt för avsnitt – i något som stundtals känns som realtid – vänder Sarah Koenig ut och in på dokument, brev, videoinspelningar och fakta för att finna sanningen. Hon intervjuar inblandade, anlitar experter, “klockar” gärningsmannens potentiella resvägar, läser mordoffrets dagböcker, utreder mobiltrafikregister och belyser uppgifter som tillkommer under seriens gång. “One story. Told week by week.” är seriens officiella tagline. Enligt egen utsago vet inte ens Koenig själv hur den kommer sluta.

Så varför denna hype? Anledningarna är flera och jag ska inte gå in på de mest självklara här –  så kallade ”who dunnits” med kvinnligt mordoffer är ett sedan länge beprövat och framgångsrikt koncept. Sara Koenig har jobbat med bland annat succépodden This American Life och kan således allt om fängslande storytelling.

Det som fascinerar mig är Serial som digitalt fenomen. En podcast som framför allt på nätet växt till att bli något mycket större än en podcast. Spekulationer som antar groteska proportioner. Åtminstone bland oss som är allra mest besatta och insatta. Serial fick snabbt en egen subreddit (en egen tråd på Reddit) där folk driver egna privatutredningar: diskuterar alternativa gärningsmän, delar artiklar och foton på inblandade personer och platser. Den som, liksom jag, hänger i Serials subreddit vet så mycket mer om fallet än det som tas upp under podcastens begränsade sändningstid. Många detaljer som Sara Koenig av en eller annan anledning väljer att inte ta upp i sändning finns där. Det känns som att allt finns där. Serials egna material som tillgängliggörs på sajten för att uppmuntra deltagande bleknar i jämförelse.

Jag får svindel när jag tänker på den enorma kollektiva hjärna som just nu jobbar febrilt med att utreda vem mördaren är. Hashtaggen #freeadnan lever sitt eget liv. Det finns till och med en podcast om podcasten Serial.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad Sarah Koenig själv tänker. Ser hon sin skapelse som den bästa virala medieproduktionen någonsin (score!) eller som en slags sociala medie-förstärkt Frankensteins monster som hon sedan länge har tappat kontrollen över?

Jag funderar också på om Sarah Koenig ångrar sig när hon ser hur människors privatliv, namn och foton delas en masse i sociala kanaler. Hur människor misstänkliggörs utan att kunna försvara sig. Hur starka känslor väcks till liv bland de anhöriga. Flera av dem har avböjt att vara med i Serial. (Denna diskussion på Twitter sammanfattar de etiska aspekterna rätt väl.) Balansgången mellan att bygga en medryckande berättelse med stort underhållningsvärde och att värna om dem som ofrivilligt ingår i berättelsen är knivig. (Den Oscarsbelönade filmenCapote, om författaren Truman Capote som skriver en bok om en pågående mordrättegång och lär känna de åtalade, porträtterar denna balansgång exemplariskt. Capotes själviska besvikelse över att utgivningen av boken ser ut att försenas när den följande dödsdomen överklagas är plågsamt talande.)

Hur mycket är bra storytelling värd? Skulle Serial rättfärdigas om det visar sig att den kollektiva brottsutredningen på Reddit bidrar till att Adnan Syed blir frisläppt eller att rätt mördare identifieras (om nu Adnan Syed är oskyldig)? Rättfärdigas Serial av att Koenig ett par gånger öppet reflekterar över den effekt som serien har på de inblandade; och då främst på Adnan Syed? Journalisterna bakom Serial kan på intet sätt anklagas för vad andra gör på exempelvis Reddit, säger vissa. De gör bara sitt jobb. Kanhända. Samtidigt kan jag inte komma ifrån det faktum att Serial är så utstuderad in i minsta detalj för att engagera massorna att den sedan länge upphört att vara journalistik (om den någonsin har varit det). Den är inget annat än den där snaskiga krimstoryn i skvallerblaskan iklädd en cool, kvasijournalistisk public-service-hipster-skrud.

På torsdag den 18 december släpps det sista avsnittet av Serial. Sarah Koenig har förvarnat oss lyssnare om att vi kan komma att bli besvikna. Att det är lyssnarnas behov som står i fokus råder det ingen tvekan om.