(Ursprungligen publicerad hos internetworld.se)

Som konsult inom digital marknadsföring blir jag regelbundet kontaktad gällande uppdrag som berör sociala medier; företag och organisationer som känner att de vill förstå hur de kan använda bland annat Twitter för att nå ut till och rekrytera kunder och undrar om jag kan “komma förbi någon timme eller två” för att lära dem. Jag brukar svara som det är: att jag naturligtvis gärna ställer upp, men att jag under ett par timmars tid endast kommer hinna skrapa på ytan. Och dessutom inte kommer att ha någon som helst chans att anpassa genomgången efter kundens specifika behov.

Okunskapen kring sociala medier som verktyg är fortfarande förvånansvärt stor i vissa företag och organisationer och som en direkt följd av det är många också rådvilla beställare av sådana tjänster. Att det dessutom finns en hel uppsjö med både utbildade och självlärda sociala mediestrateger gör det inte lättare.

Läs mer: Allt från oljeborrning till porr ryms på Webbdagarna

När jag så läser rubriken till en artikel som ingår i Aftonbladets granskning av statliga myndigheters pr-utgifter, “Betalade 6 000 kr i timmen för en twitterkurs”, reagerar jag först med en axelryckning. Folk vet helt enkelt inte bättre.

Men så läser jag artikeln och häpnar. I en pinsamt oinsatt granskning av en kurs i sociala medier som strategen Brit Stakston höll hos statliga Forskningsrådet i mars 2014 tar sig Aftonbladet vatten över huvudet med ett högst tveksamt matematiskt resonemang. I artikeln konstaterar journalisterna att eftersom den totala kostnaden för kursen inklusive moms varit 12 500 kronor och Forskningsrådet twittrat 263 gånger sedan kursen ägde rum har “kursen kostat [oss skattebetalare] 47 kronor per inlägg” (sic!).

Det hade kunnat sluta där. Men det gjorde det inte. För Brit Stakston fick här ett ypperligt tillfälle att tysta sina kritiker och förhindra en smärre förtroendekris genom att visa att hon kan sin sak och är värd att betalas för. Och hon tog tillfället i akt. I ett sakligt, noga genomtänkt och transparent blogginlägg redogör Brit för upplägget i den granskade “Twitterkursen” och tar därmed udden av den kritik som riktats mot henne (att hon dessutom länkar till den öppet tillgängliga presentation hon sammanställde inför kursen gör Brits poäng ännu starkare). Sedan sätter hon sig framför datorn och svarar alla som delar Aftonbladets kritiska artikel i sociala kanaler med ett kort budskap och en länk till sitt eget blogginlägg.

Krishantering när den är som bäst, om ni frågar mig. Därför att det inte behöver vara svårare än så här. Att vara tydlig, saklig och transparent. Inte bara när drevet går utan även innan. Och att förstå var de eventuella kritikerna och kunskapsluckorna finns och bemöta dem där. Det kräver hårt arbete där och då, men gör krisens genomslag mycket mindre och dess livstid betydligt kortare.

När röken lagt sig är den primära känsla som kvarstår att Aftonbladet gjort bort sig och att de om någon borde betala Brit Stakston för en kurs i hur sociala medier fungerar. Min professionella bedömning är att det kommer behövas betydligt fler än två timmar.